Vilken förkunnelse behöver ett land?

”Det viktigaste Wales behöver stark teologisk och läromässig predikan, som lägger vikten på Guds suveränitet, syndens oskönhet, livets osäkerhet, domen och evigheten, Jesu Kristi persons härlighet, och alltillräckligheten av hans frälsningsverk på korset, uppståndelsen och det saliga hopp vi har.”
Martyn Lloyd-Jones

Tredje Advent

En röst ropar i öknen: ”Bana väg för Herren, gör vägen rak i ödemarken för vår Gud. Varje dal ska höjas, alla berg och höjder sänkas. Ojämn mark ska jämnas, kuperat land bli slät mark. Herrens härlighet ska uppenbaras, alla människor ska se det tillsammans, för Herrens mun har talat.”
(Jes 40:3-5 Folkbibeln)

John Gill (1697–1771) ”An Exposition of the Old Testament”

En röst ropar i öknen. Inte den Helige Andes röst, utan Johannes Döparens röst, så som alla evangelister intygar, Matt 3:3, Mark 1:3, Luk 3:1, 5,6 och genom Johannes själv, Joh 1:23, som var en röst inte bara som näktergal, en röst och inget mer; han hade en inte bara en fyllig röst, utan en instruerande undervisande röst; han hade en profets röst: vi läser om profeternas röster, deras läror och profetior, Apg 13:27 hans röst var rösten av den som ropar, som kungör och förkunnar högt, öppet och offentligt, med stor iver och glöd, med mycket frihet, det han hade att säga; och detta gjordes i öknen, Judas ödemark, bokstavligt taget, Matt 3:1 och när Juda blev en romersk provins, och judarna fördes in i folkets ödemark, Hes 20:35 och blev det, när det gäller religions område, ett tillstånd av elände och ödemark: det Johannes skulle säga när han kom som en Kristi budbärare följer: 

Bana väg för Herren, gör vägen rak i ödemarken för vår Gud; med vilken menas Messias, till vilkens sanna gudomlighet det vittnas om här, när han kallas Jahve och vår Gud; vilkens väg Johannes själv förberedde, genom att förkunna läran om omvändelse, genom att döpa, peka på Messias och uppmuntra folket att tro på honom; och han kallade också dem likaså att bana väg, och göra en rak väg för att möta honom på, genom att omvända sig från deras synder, ändra sina liv, ta emot honom hjärtligt när han kommer, och lägga bort alla de tankar som är i strid med honom, hans Evangelium, och rike.

Varje dal ska höjas, alla berg och höjder sänkas. Vilket inte ska ta bokstavlig, utan som en liknelse och gåta: innebörden är, att som konsekvens av Johannes tjänstgöring, och vår Herres ankomst, att de som varit nedstämda och tyngda av syndaskuld, och som är ödmjuka i sina egna ögon, ska resas upp och tröstas; och att de som har upphöjt själva, och deras egen rättfärdighet, ska ödmjukas; deras stolthet och högmod ska krossas, och de ska behandlas med försummelse och förakt, medan stor uppmärksamhet ska ges till de som inte gör mycket av sig själva; se Luk 14:11 och 18:14

Ojämn mark ska jämnas, kuperat land bli slät mark; det som tidigare var dunkelt och invecklat i profetia ska nu stå klart; och sådana läror som inte förståtts så bra ska nu bli lättfattliga och enkla.

Herrens härlighet ska uppenbaras. Kristus själv, som är skenet av hans Faders härlighet, och hans egen härlighet, härligheten som Faderns enfödde; hans naturs härliga fullhet, som ses i de kraftgärningar han gör, och i de läror han undervisar; den gudomlige Faderns härlighet, i Kristi person; och härligheten i hans egenskaper, i hans frälsningsverk; allt som tydligt går att utskilja genom Evangeliets lins, genom ordets tjänst, genom Johannes, Kristus själv, och genom hans apostlar.

alla människor ska se det tillsammans; inte bara det judiska folket, utan också hedningarna; men inte genom deras kroppsliga ögon; utan genom förståndets ögon; även Herrens frälsning; och hans härlighet, som visas i den, ställs fram i det eviga Evangelium för alla att se, se Luk 3:6.

för Herrens mun har talat: det betyder att hans härlighet ska uppenbars, och bli synbar för alla, och därför viss och säker; för det han säger gör han, och det han har sagt verkställer han. Targum [arameisk tolkande parafras av Bibeln] har ”för genom Herrens ord är det så bestämt”, och därför ska det uppfyllas.

Andra Advent

Se, dagar ska komma, säger Herren, då jag ska uppfylla det löfte som jag har talat om Israels hus och Juda hus. I de dagarna och på den tiden ska jag låta en rättfärdig telning växa upp åt David. Han ska skaffa rätt och rättfärdighet på jorden. I de dagarna ska Juda bli frälst och Jerusalem bo i trygghet. Man ska kalla det så: Herren vår rättfärdighet.
(Jer 33:14-16 Folkbibeln)

John Gill (1697–1771) ”An Exposition of the Old Testament”

I de dagarna och på den tiden. I de dagarna som det tidigare talas om; i de dagar som ska komma, och som skyndar fram; vid tidens fullbordan, överenskommen mellan Jahve och hans Son; den avtalade, fastställda, beslutade tiden.

Ska jag låta en rättfärdig telning växa upp åt David; inte Serubbabel [en av de judar som återvände från Babylon, som många satte stora förhoppningar till], utan Messias; som inte bara är en telning [skott] av Davids familj, och därför sägs växa upp åt honom, som är av hans säd, hans son, och avkomma; utan också en rättfärdighetens Telning, eller en rättfärdig Telning; fullständigt rättfärdig i sig själv, och skapare av rättfärdighet åt andra; vilket inte kan sägas om Serubbabel, eller om någon annan telning som strömmar ut från David annan än Messias; och Targum [arameisk tolkande parafras av Bibeln] tolkar det så, och ger parafrasen ”rättfärdighetens Messias”; och [Rabbi] David Kimchi [(1160–1235)] har anteckningen ”detta är Kung Messias”, och så tolkar också andra judiska skriftställare.

 Han ska skaffa rätt och rättfärdighet på jorden; dom över de blinda fariséerna som ägnat sig åt rättslig blindhet och hjärtats hårdhet; och över världen, och dess furste, som kastades ut av honom; och även om han inte först kom för att döma världen och alla dess individer, så som han ska göra detta vid sin återkomst; all dom, rådande och styre över hans kyrka, är given honom av hans far; och han är på tronen för att ordna och upprätta den med dom, och överstyra allting för dess bästa, och hans egen och faderns ära. Och han skaffar en evig rättfärdighet, i överensstämmelse med lag och rätt, för sitt folks rättfärdiggörelse; vilket är orsaken till att han och de har namnet i den vers som följer [Herren vår rättfärdighet].

Första advent

Fröjda dig stort, dotter Sion! Jubla, dotter Jerusalem! Se, din kung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han. Han kommer ödmjuk, ridande på en åsna, på en åsninnas föl. Jag ska ta bort vagnar ur Efraim och hästar ur Jerusalem. Stridens bågar ska bort, och han ska tala frid till hednafolken. Hans välde ska nå från hav till hav, och från floden till jordens ändar.
(Sak 9:9-10 Folkbibeln)

Matthew Poole (1624–1679) “Annotations upon the Holy Bible”

Fröjda dig stort: profeten frågar efter sådan glädje som utrycker sig själv i yttre åtbörder, som Sions döttrar gjorde i deras Hosianna, när detta blev uppfyllt. Dotter Sion; Jerusalems innevånare, eller kyrkan. Jubla; förkunna högt din glädja om nyheterna jag nu ska berätta för dig. Tidigare var det dotter Sion, nu är det dotter Jerusalem, både kyrkan och staten bland judarna hade stor anledning att känna segerglädje över detta. Din Kung, Återlösaren, den förväntade, utlovade Messias, Davids Son, den ende återuppbyggaren av er förfallna stat.

Kommer till dig; Kristus kommer till er, för att återlösa och frälsa er; han kommer för er, såväl som till er. Rättfärdig; Den rättfärdige, som kommer för att uppfylla all rättfärdighet, och för att vara vår rättfärdighet. Segerrik är han; med avsikt att frälsa, och det finns i honom, att han kan frälsa, det är i hans makt; han kan frälsa oss så som han frälsta sig själv, genom att resa upp sig själv från de döda.

Ödmjuk; ringa och enkel, beskedlig och ödmjukt sinnad. Ridande på en åsna; ett billigt djur, ett tecken på hans yttre situation. På en åsninnas föl: i detta framträder några steg av suveränitet när fölet bär honom tyst, Luk 19:35.

Jag ska ta bort vagnar ur Efraim: när Messias kommer och skapar sitt rike, som kommer han inte behövs några yttre styrkor, det räcker ned kraften i hans Ande; stridsvagnar är för andra sorters kungar och riken, men genom att verka för sitt eget rike har han ingen nytta av några sådan styrkor. Hästar ur Jerusalem; antingen bokstavligt eller symboliskt.

Striden bågar; ett annat vapen för krig, men inte användbart för Fredsfursten; varken bågar eller svärd skapade frälsning för honom, inte heller ska de nämnas på dagen för hans seger. Han ska tala frid till hednafolken; skapa fred för dem, och kungöra den för dem: på korset, det är evangelium, att hedningarna genom honom ska bli försonade med Gud och varandra, Ef 2:16.

Hans välde; det betyder att även om han rider på en åsna, ändå har ett stor välde, är universums Kung. Från hav till hav; från Röda Havet, och Persiska viken, till Medelhavet. Från floden, Eufrat, längst i öster, till jordens ändar; till det bortersta av Kanaan, mot Medelhavet; en symbol för att hela världen är Kristi arvedel. Dessa saker som lovas här är av andlig natur, och är ett andligt rikes välsignelser.

Vänta på Guds vägledning

När kungen satt i sitt hus, sedan HERREN hade givit honom ro för alla hans fiender runt omkring, 2 sade han till profeten Natan: ”Se, jag bor i ett hus av cederträ, medan Guds ark bor i ett tält.” (2 Sam 7:1-2)

Davids huvudsakliga motiv till att bygga Herrens tempel var gott och heligt. Men han var för snabb för att vänta på Guds order att bygga. David tog därför på sig mer än var som var lämpligt för honom. Vi ser här hur Gud leder genom olika grader. Han ger inte omedelbart ut alla sina skatter utan bara vad som behövs för tillfället. Vi borde ta vara på detta eftersom vi är giriga och vill omedelbart att Gud skall ge oss allt som vi har i vår fantasi. Kort sagt, så klarar vi inte av när Gud håller oss i ett lågt tillstånd. Detta kommer från vår arrogans, för vi vill gärna ofta göra mera än vad som är rätt och legitimt för oss. Vi är fulla av giriga dårskaper, ändå vill vi att Gud skall fullborda oss och tillfredsställa oss i allt och överallt.
Vi vill det med sådan intensiv längtan att vi inte slutar att vara arga och förargade när det behagar Gud att hålla oss i ett lågt tillstånd. Även om vi inte öppet gråter ut, så bär vi på mycket besvikelse i våra hjärtan.
När vi ser att det är svårt för oss att av naturen vara nöjda, låt oss då komma ihåg och praktisera läran Gud om att Gud vet är bäst. Om Gud från början inte låter oss sväva uppe i molnen utan krypa på marken, håller oss svaga och ödmjuka, så låt oss vandra tålmodigt och böja våran nacke och ta emot det oket har lägger på oss. Låt oss lära oss att utöva alla de lidanden som kyrkan utsätts för och tillåta Gud att göra sitt jobb, som kommer att vara för vårt bästa, eftersom han vet vad som är bäst för oss.

– John Calvin

Guds outgrundliga vägar

 Men när de kom till Nakons tröskplats, räckte Ussa ut handen mot Guds ark och grep tag i den, ty oxarna snavade. 7 Då upptändes HERRENS vrede mot Ussa, och Gud slog honom där för hans försyndelse. Och han dog där vid Guds ark. – 2 Sam 6:6-7

Vi har en berättelse här om en man som brinner av en iver för god och helig överlåtelse. Han försöker att ära Gud men straffas som en brottsling. Detta slår absolut mot våra känslor eftersom vi vet att huvudorsaken till att såra Gud är våra onda viljor. Och andra sidan, när vår längtan är att behaga honom och vi inte har någon illvilja inom oss, så borde ju inte Gud hålla det emot oss, speciellt när vi inte har viljan att gå fel eller gå utöver de regler han har gett oss.
Här är Ussa som går framför Herrens ark. Han ser att arken är i fara eftersom oxen snubblar och skakar till arken. Han sätter sin hand på arken för att rädda den. Men Gud dödar honom för att han rör vid arken. Var ivern över att skydda Guds ark från att dra skam över sig ett brott värt att straffas för? Om inte, varför straffades Ussa? Hur skall vi förstå Guds handlande här?
Låt oss bejaka oss själva lite närmare. Många människor som inte vågar öppet häda Gud klagar privat när Guds domar inte passar deras förståelser eller fantasier. Låt oss notera att skriften ofta varnar oss att Guds domar en djup avgrund. Detta borde få oss ytterst förvånade så att vi fruktar Herren och hans domar och finner gott i allt han gör, även när vi är förvirrade över det.
Låt oss ha en nykter attityd och vara totalt övertygade att inget kommer från Gud som inte är fullt rättvist och inte klandervärdigt. Om många av hans verk inte överensstämmer med våran aptit eller förstånd, låt oss förbli fängslade av honom, och veta att det är nödvändigt att Gud och hans vägar övergår vårt förstånd.

– John Calvin